TANKAR OM SORG

Många uppfattar sorg som något negativt och oönskat. Vi säger ofta felaktigt ”jag får beklaga sorgen”. Men det är egentligen orsaken till sorgen – dödsfallet – som är beklaglig och oönskad. Sorgen som följer är både viktig och nödvändig, en själens läkeprocess. Därför ska man varken försöka undvika sorgen eller bota den med mediciner.

Sorgen påverkar oss alla olika, men för att beskriva den kan man göra en uppdelning i olika steg, som är mer eller mindre åtskiljda och tydliga.

Direkt efter dödsbeskedet brukar den anhörige reagera med chock. Under ett kort ögonblick upp till några dygn håller man verkligheten ifrån sig, men kan utåt sett verka som vanligt. Chocken kan också yttra sig i aggressioner och överaktivitet.

När chocken lagt sig något börjar den sörjande inse vad som skett. Han eller hon tänker ofta på den döde, känner kanske skuldkänslor och försöker lägga över dem på andra, till exempel läkare och sjukhus.

Efterhand börjar den sörjande att se framåt igen, blir mer utåtriktad och inställd på att leva vidare, samtidigt som han eller hon aldrig kommer att glömma det inträffade.

Din egen sorg

Även om du inte hör till den avlidnes allra närmaste är det viktigt att du inser att också du har rätt att delta i sorgen.

Tänk på att det är din relation till den döde som räknas. Om ditt förhållande till den dödes familj inte skulle vara det bästa, är din rätt att sörja för den skull inte mindre.

Eftersom sorgearbetet är just ett arbete, ingenting som händer av sig själv, behöver det tid och utrymme. Om en arbetskamrat dör kan det till exempel vara bra att ordna en minnesstund på arbetsplatsen. Det behöver inte vara mer än att ni tänder ljus och är tillsammans en stund. Om det känns riktigt kan ni bjuda in en präst eller en diakonissa.

Barn som förlorat en klasskamrat har också ett sorgearbete framför sig. Hur föräldrar och lärare kan hjälpa dem med detta tas upp längre fram, i avsnitten Barn och döden, I skolan och på dagis samt Barn på begravning.